Kungsbergs Stenhuggeri AB
Det är Kjell Nordqvist som guidar mig runt vid det första besöket på stenhuggeriet. Själv har han efter drygt 50 år börjat trappa ner något med arbetet och har lite kortare arbetsdagar. Bröderna Rolf och Stig har fullt upp och generationsväxlingen verkar vara tryggad med brorsonen Johan.
Johan är den fjärde generationen i verksamheten som startades 1921 av farfarsfar Carl som från början var smed. En vanlig syssla för smeder var att hugga till de stora stenblock som användes för husgrunder. Man hade med sig ässjor, huggmejslar och släggor och gjorde vanligen arbetet på platsen där huset skulle byggas.
Det blev också många beställningar på gränsstenar för socknar i Gästrikland och södra Hälsingland. Sten för ändamålet fann han i Kungsbergstrakten. Det blev en bra start och Karl kunde skaffa en modernitet för den tiden, en lastbil av märket Chevrolet så att han kunde leverera materialet.
Modern industri
Med ett raskt hopp till nutid så finner vi här i Kungsberg en mindre, väl mekaniserad industri med ett inslag av hantverk, för att inte säga konsthantverk. Tillverkningen omfattar i huvudsak nytillverkning av gravstenar, men man har också mycket arbete med tilläggstexter på befintliga stenar. Rengöring och underhåll av gravstenar och minnesstenar med mera åtar man sig också.
Tung råvara
Stenen som används är diabas, gnejs och granit som köps i stora block på flera ton per styck från stenbrott i Sverige och utomlands. Alla har olika färg och struktur och olika densitet.
På gården finns mängder av stenar i olika stadier av bearbetning.
Det första som görs är att såga upp blocken i skivor, omkring 10 cm tjocka.
Till det används en sågklinga med en diameter på 2 m.
Den har tänder av metallegering med diamantkorn och äter sig ner 6-10 mm
i stenen för varje vända den gör, hela tiden kyld av vatten, som spolar
bort stenmjölet.
Bearbetning
Slutligen kapas de stora skivorna upp i mindre delar, anpassade till de gravstenar som ska graveras.
Polering
Stenarna ska efter sågningen oftast ha någon behandling av ytan, både den sida
som ska graveras och kanterna. En metod som ger en glansig yta är polering.
Det görs i en maskin som med roterande rörelse går fram och tillbaka över stenen.
Huggning
På en del stenar som har en oregelbunden form huggs kanterna för hand med
hjälp av en liten ”hammare” och olika huggmejslar, kantjärn. Konturerna på
formen har dessförinnan ritats från en mall till både fram- och baksida.
Skickliga händer hugger sedan snabbt bort de överflödiga partierna. Det ser förledande enkelt ut men kräver lång träning för att få rätt resultat. Själv kanthugger Kjell inte för då blir han darrhänt och kan inte rita texten.
Textning
Som förberedelse för textningen läggs sedan ett mjukt ark av självhäftande gummiliknande tape på ytan. På ytan skrivs namn, datum och andra uppgifter som har beställts.
Ofta ska det dessutom läggas in någon figur och ibland görs ramar och linjer som dekor på stenen.
Kjell har hittills varit den som gjort den mesta av textningen på företaget, men nu tar de yngre över mer. Med van hand låter han bokstäverna växa fram med hjälp av vinkelhake och penna. Tecknen sitter i ryggmärgen tycks det som. Men när det gäller vissa nysvenska namn måste han läsa och kolla flera gånger. Och en extra gång!
Det är en konst att få bokstävernas inbördes avstånd rätt. Man kan använda
datorer men Kjell tycker att det tar längre tid och det blir i alla fall en
hel del manuellt passande.
Figurer
I hyllorna ligger tjocka mappar med förlagor till olika figurer som är vanliga
på gravstenar. Fåglar, djur, blommor, träd förekommer i mängder av varianter. Kors,
stjärnor och andra religiösa symboler finns förstås också i många former.
Val av symboler varierar.
Blästring
När allt är uppritat på duken på stenen och renskuret ska text och dekor blästras
in i stenen. Då blir texten som fördjupning i ytan. Man kan även göra tvärtom,
alltså blästra bort det som inte är text. Då blir alltså texten upphöjd över ytan,
vilket naturligtvis ger en helt annan karaktär.
Den normala metoden är att använda bläster som under högt tryck sprutar blästersand på stenen. Där den är täckt med duk behålls stenytan i sitt ursprungliga skick. Där duken är utskuren tas material bort och man brukar arbeta ner 3-5 mm.
Innan blästring kom till användning fick stenhuggaren picka texten med mejsel och hammare.
Ibland låter man förgylla texten på stenen. Det görs med bladguld som är mycket, mycket
tunna ark av guld.
Marknad
Stenhuggeriet arbetar naturligtvis i närområdet, i Gästrikland, men säljer ganska mycket även i Uppland och har ett försäljningskontor i Uppsala där man samarbetar med begravningsbyråerna.
I arbetet ingår också att montera stenarna på sin plats. Och det kan inte göras alla årstider.
Inget jäkt
Ett stenhuggeri är tidvis en ganska bullrande arbetsmiljö, speciellt när de stora maskinerna är i gång. Men jag slås ändå av det lugn som finns. Människorna som arbetar här verkar inte låta sig stressas. Kanske är det så att de präglas av materialet de arbetar med - det är min personliga reflektion. Sten tar tid att bearbeta, det tar sin tid att såga den, polera den, hugga kanter med mera. Det lönar sig inte att jäkta. Stenen bestämmer takten.
